Z A N N I

UTSTÄLLNING

AGILITY

Zanni och hussen har tillsammans gått en grundkurs och en fortsättningskurs i agility. De har även gått en kurs i två delar för Annica Aller år 2005, som visade sig vara mycket givande för både hund och husse! Första officiella starten var i Borås 2005 och första pinnen vann hon i Åtvidaberg 2006.

I början var Zanni snabb som blixten och rent livsfarlig när hon flöjde fram på alla hinder. Sedan blev hon plötsligt slö som bara den och husse har fått springa som en tok för att hon ska röra sig på banan. Troligtvis är det så att hon varit lite osäker på vad husse egentligen menar och då slår hon ner på farten. Efter kursen med Annica har det blivit annat liv i luckan och hon arbetar med en helt annan glädje!

Zanni har utvecklat sig mycket under 2006. Hon har hittat glädjen på banan. Med glädjen har farten ökat och Zannis slalom har blivit mycket bättre! Tyvärr har denna glädjen inte enbart positiva effekter... Med farten försvann Zannis annars så säkra kontaktfält, men vi hoppas att vi snart har hittat dem igen!

Zanni tävlar även i laget "The Slowmotions".

LYDNAD

Zanni har gått flertalet lydnadskurser tillsammans med sin husse. Det har varit allt från valpkurs till tävlingslydnad. På träning har det alltid gått mycket bra, rent av "klockrent" som vissa skulle säga ;) På tävling är det dock alltid något som har strulat och själva tävlingsdebuten blev försenad pga att Zanni bröt sin ena tå!

Efter fem tävlingar utan att nå ett förstapris lades lydnaden på is och agilityträningen tog över. Efter över fyra års tränings- och tävlingsuppehåll gjorde Zanni comeback på lydnadsplanen. Denna gången var det inga problem att skrapa ihop de där poängen som krävs för ett förstapris, trots en nolla på platsläggandet!

AVEL

Eftersom vi är intresserade av avel men i dagsläget saknar både tid, pengar och framför allt kunskap så har vi "lånat ut" en kull till Zannis uppfödare, Monika Karlsson. Detta arrangemang har fungerat jättebra och vi har fått vara delaktiga i både planering och parningar såväl som den efterlängtade valpningen.

På självaste alla hjärtans dag 2004 uppstod ljuv romantik när Zanni möte Lad's Nimbus, en riktigt trevlig hane! Zanni som är en mycket "villig" dam lät sig mer än gärna paras och sedan var det bara till att vänta...

Den 22 april var det så dags för Zannis valpar att födas. Tyvärr började det olyckligt med en valp som satt på tvären. Efter veterinärbesök och röntgen beslutades att hon själv skulle försöka få ut valpen och efter mycket om och men lyckades hon föda fram en dödfödd hanvalp.

Då Zanni kämpat tappert ganska länge tog orken slut och vi fick besöka veterinär igen med kejsarsnitt som resultat. Där plockade man ut tre hanvalpar till men bara en av dem fick leva. Vid öppnandet konstaterades i alla fall att allt såg ok ut och att de fyra valparna var välskapta.

Resultatet blev i slutändan en stark och pigg, vältecknad hanvalp som kommer att heta Zandrina's Pajaz!

Väl hemkommna fick vi fatta ett beslut som jag idag är säker på var helt rätt. Vi hade med oss en hungrig valp och en förvirrad Zanni som knappt vaknat ur narkosen. Hemma hos Monika fanns en sedan sex dagar tillbaka nybliven mamma som även hon bara nedkommit med en valp.

Zandrina's Unni Wera fick tillskott i valplådan och lilla Pajaz fick inte bara en reservmamma utan också en syster! Unni tog väl emot den nya valpen och de båda små slapp växa upp ensamma.

Zanni fick följa med oss hem igen och det gick över förväntan! Hon läkte fint och var snabbt sitt gamla jag igen. Att Zanni mår bra är det viktigaste av allt efter det här äventyret!

När Pajaz hunnit bli 4 veckor gammal tog vi Zanni med oss för att hälsa på honom igen. Vi var lite undrandes över hur hon skulle reagera på mötet men vi hade inte behövt vara oroliga. Zanni blev inte minsta besvärad över att träffa sonen igen utan tyckte att det var riktigt trevligt! Det var numera ingen större skillnad i storlek på valparna och när vi såg dem ihop kändes beslutet att de skulle växa upp tillsammans helt rätt.

Vid 8 veckors ålder åkte vi återigen till Pajaz, den här gången för att hämta hem honom. I två års tid fick mor och son leva sida vid sida tills en medfödd missbildning i hasleden gjorde att han fick sluta sina dagar. Vi är så tacksamma över att få ha haft honom här!

Vi har valt att inte använda Zanni i avel fler gånger. Visst kan det vara ren otur att det gick galet den här gången men vi är inte villiga att ta den risken. Och så är det nog så att mattes hjärta inte orkar med en sådan pärs en gång till...